Septembersolen dröjer sig kvar trots att vi är en bit in i oktober. Klockan är fyra på eftermiddagen och min fru har precis kommit hem från jobbet. För att ta tillvara på den soliga kvällen och det vackra vädret bestämmer vi oss för att ta kvällsmaten vid grillplatsen i Tockabjär, i bäckravinen strax nedanför kallkällorna. Jag och vår sexåring tänker ta en extrarunda med mountainbike för att sedan sluta upp med resten av familjen vid grillplatsen.
Vi trampar i väg, genar genom byn och är ganska snart ute på Backaledens stig som tar oss ner mot källorna. Detta är Skånes kanske roligaste MTB. Väl vid bäckravinen är vi glada över våra dämpade framgafflar när vi tänker på familjens treåring som ska rulla ner här bland stenar och rötter med sin lilla gröna springcykel utan pedaler. Vi lägger av en ryggsäck vid grillplatsen och ger oss ut på vår extrarunda med sikte på Skånes högsta vattenfall.
Kanske Skånes roligaste och vackraste mountainbikecykling
Jag hör lite jämmer bakom mig i de första uppförsbackarna, men ganska snart så slutar klagosången. Naturen och de sju växlarna får honom på andra tankar. Vi ser hur vildsvinen bökat bredvid stigen. Vi ser ett fantastiskt bålhus med halmtak, otroligt vackert beläget i en glänta. Vi ser kronhjort i brynet på andra sidan dalgången.
Det går snorbrant uppför med bråddjup ner mot Verkeån. Sedan lika brant utför. Över en stätta och sedan en smal, smal spång över en liten bäck. Syrliga små vildäpplen. Uppför en backe i gyllene kvällssol. Nu hör vi fallet. Det som dånar på håll blir starkare och starkare för varje tramptag och till slut står vi där, vid Hallamölla vattenfall, Skånes högsta med sina 23 meter.
Det blir ingen lång paus på bron över fallen. Korvarna ligger ju på grillen och väntar. Till en början blir det brandgula Skåneleden tillbaka, men från bron vid vadstället är vi tillbaka på gula Backaleden mot Tockabjär.
Doften av eld känns lång väg. Vid Tockabjärs grillplats väntar resten av familjen tillsammans med kvällsmatens fräsande korvar. Vatten behöver man inte ta med sig för det finns i källorna. När alla är mätta och belåtna konstaterar vi att cykelrundan blev en och en halv mil. Terrängen är stundom tuff för en sexåring, men de växer med utmaningen och frågar direkt när vi ska ut nästa gång.
/Fabian Rimfors
