Brösarp?! Di hiddår Brüssarp me redia tungspisse-r

Lundensare, malmöiter och stockholmare. Var dessa personer kommer från råder ingen tvekan. Men vad är du om du kommer från Brösarp? I grannbyarna norrut bor maglehemmare (uttalat malehýmmare) och olsingar, och i öster ravlingar och kivlingar. Men vi som bor och kommer från Brösarp då, vad är vi för något?

När jag var liten arrenderade min far några skiften med äppel- och päronodling uppe vid Getakullen av en herre som hette Nils Anton. Han körde Deutz-traktor och var en ”brüssling”, precis som du och jag. Egentligen stavas det brösling och gäller ”person från Brösarp i Albo härad”, men i Skånska ortnamnsregistret där vår härkomst finns beskriven redan år 1897 kan man se att brösling även omfattar ”djur från samma ort”. Det mest anmärkningsvärda med brösling vid den tidpunkten är inte att det uttalades ”brüssling” med ü (mitt mellan u och y) och med ett muljerat j-haltigt n-ljud i slutet, utan att det uttalades med tungspets-r. Alltså inte det skorrande tungsrots-r som vi inbillar oss är det mest skånska och traditionella vi har.

Vem är då den första bröslingen? För länge sedan väntade man med att ge sina barn namn tills man var hyfsat säker på att de skulle överleva, och då var det inte ovanligt att döpa de efter deras egenskaper. Så det är inte helt osannolikt att det var en kraftig och yvig nybyggare vid namn Bruse, precis som de tre getbockarna, som byggde sig ett torp i dalgången mellan backarna för länge, länge sedan. ”Torp” betyder just nybygge.

Första gången Brösarp nämns i skrift är 1274 när kaniken Niels Thorkilsen i Lunds stift sitter i franska Lyon och testamenterar ”en mark penningar till kyrkan i Brösarp”. Fast frasen är så klart på latin och lyder ”ecclesie Brysethorp marcam denar”. År 1331 stavades orten Brusathorp. ”Brusa” är en genitivform av Bruse och Brösarps ursprungliga namn blir således Bruses torp, alltså Bruses nybygge. I Småland vet vi dock att bruse betydde en ”fet och stark karl” och i Östergötland en ”fet och rödblommig karl”. Och att brusa är något pösande, svällande och yvigt.

Hur gammalt ortsnamnet var 1274 är det tyvärr ingen som vet men redan 1398 förekom stavningen Brusorp, och sedan följer en lång rad varianter innan vi når fram till dagens namn. Enskiftet av Brösarps by genomfördes från 1804 till 1820 och på enskifteskartan som lantmätare Tomas Ludwig Rönström ritade 1815 över Brösarps bys ”in och utägor” stavade han namnet Brösarp, precis som vi gör i dag.

Fast tro inte att de uttalade Brösarp som vi gör nuförtiden bara för att de stavade likadant. Nej, nej, nej, det är först de senaste hundra åren, i takt med att folkskolan slog rot och vi lärde oss läsa och skriva. För successivt började vi då också uttala orden som de skrevs. Samtidigt spred sig ett skorrande mode, med stor sannolikhet från Paris: ett skorrande bakre tungrots-r. För några hundra år sedan pratade hela Europa med rullande främre tungspets-r, men ganska snabbt har stora delar av språkkartan börjat skorra. Innan den franska modevågen mattades av i Sverige hade skorrandet hunnit upp till upp till trakterna av Falkenberg, Jönköping och Kalmar, med Listerlandet som en isolerad halvö för rullande tungspets-r. I resten av Europa expanderar fortfarande skorrande r.

Det är alltså först de senaste hundrafemtio åren vi har uttalat Brösarp med ”modernt” skorrande tungrots-r och ett lätt diftongerat ö (”Breösarp”). Innan dess regerade ”Brüssarp” under åtskilliga sekler, oavsett stavning, med rullande tungspets-r och ett ”spänt” långt y, som ett kort y fast långt, och helt monoftongiskt, som i “musik”. Och visst är vår Brösarpsdialekt som just ljuv musik.

Brösarp genom sekler

1274 Brysethorp
1331 Brusathorp
1333 Brupæthorp (felstavning)
1346 Brusæthorp
1398 Brusorp
1481 Brøserop
1514 Brøszerup
1552 Brøsserup
1734 Bröserup (karta)
1815 Brösarp (karta)
2150 Bräsap?

Och tänk på att det är Bruses torps backar vi har runt omkring oss, inte Bruses backar, om man ska vara petig!

/Fabian Rimfors

I den skånska ortnamnsdatabasen finns hundratals anteckningar om Brösarp, med allt från hur byns namn har stavats och uttalats till i vilka sammanhang det figurerat genom seklerna. För att tyda den fonetiska skriften kan du behöva titta på Landsmålsalfabetet. Och på Lantmäteriets sajt finns hundratals kartor du kan titta på.