Morden i Midsomer, förlåt Brösarp!

När denna gravsten restes var det vanligt med dödskalle och korslagda ben. Det är alltså ingen sjörövare som vilar här, utan en av byns tidigare gästgifvare.

När denna gravsten restes var det vanligt med dödskalle och korslagda ben. Det är alltså ingen sjörövare som vilar här, utan en av byns tidigare gästgifvare.

Alla poliser är inte alltigenom hederliga. Och det finns kvinnor som gifter sig med fel man och som får en ännu värre svärmor på köpet. En av Brösarps alla backar har faktiskt en gång i tiden inte varit bara turistmål utan även galgbacke för minst tio dokumenterade avrättningar. Det är några av de historier och lärdomar som vi som gick en kulturarvsvandring genom byn fick genom Österlens museums Lena Alebo och andra historiekunniga.

Lena började med att slå fast att de som arrangörer från museet, som ligger i Simrishamn, nu egentligen befann sig på fel sida kommungränsen (eftersom Brösarp ligger några hundra meter in i Tomelilla kommun) men att den där gränsen ju faktiskt är en ganska sentida dragen linje som inte är så intressant när vi pratar historia. Antikvarien Ulrika Wallebom tog oss sedan tillbaka ända till jägarstenåldern och visade fynd, mycket av flinta, som hittats i Brösarpsbygden. Från toppen av Bögekull, den av Brösarps södra backar som ligger allra närmast byn, kunde vi också spana in både naturfenomen i de norra backarna och historiska byggnader. Bögekull anspelar förresten inte alls på vad många kanske tror, utan på bokträd som heter bøge på danska. Det växte alltså en massa bokträd här på kullen en gång i tiden.

Att få historisk kännedom om sin bygd är både spännande och ett sätt att förankra sig lite djupare i jorden. Min fru som är inflyttad från Sörmland vittnar om att Brösarp känns lite mer hemma för varje historisk kunskap som sjunker in. Fast en del historier är inte alls särskilt mysiga eller hemtrevliga. Polisen jag refererade till i början var kronolänsman Montan som på 1800-talet gjorde sig en förmögenhet på minst 85 miljoner kronor i dagens penningvärde genom att låna ut pengar till ockerränta och förskansa sig fördelar på alla möjliga omoraliska sätt.

Kvinnan som gifte sig in i fel släkt är från det beryktade Yngsjömordet, där 22-åriga Hanna Johansdotter 1889 mördades av sin svärmor och make. På hennes gravsten på kyrkogården i Brösarp och står den berömda inskriptionen ”Den arma qvinnans tårar och böner rörde dem alls intet”. Dessutom står det ”Mördad av sin man”, även om det är svärmodern som dömdes till döden för brottet, och blev den sista kvinnan att halshuggas i Sverige. Men då hade vi slutat med sådant barbari i Brösarp så det gjordes uppe i Kristianstad.

Galgbacken låg annars inte alls långt utanför byn och användes fram till början av 1800-talet. Backen blev med bödelns hjälp både dödsplats och begravningsplats för minst tio olika män och kvinnor som kunde gjort sig skyldig till allt från dråp eller barnamord. Mer om det här lovade byns historiegrupp att presentera på Brösarpsdagen i september, så vi ser fram emot mer historisk förankring då, de hiskeliga ödena till trots. Men först är det midsommar och med alla dessa mord i minnet i vår pittoreska lilla bygd är det svårt att låta bli att tänka på en viss brittisk TV-serie.

/Malin

"Den arma qvinnans tårar och böner rörde dem alls intet", står det på mördade Hanna Johansdotter gravsten i Brösarp.

“Den arma qvinnans tårar och böner rörde dem alls intet”, står det på mördade Hanna Johansdotter gravsten i Brösarp.

Från Bögekull är utsikten bra över Brösarp och norra backarna.

Från Bögekull är utsikten bra över Brösarp och norra backarna.