Backspegeln

I backspegeln blickar vi tillbaka och gör historiska nedslag om intressanta personer, platser och händelser i Brösarps förflutna. Häng med oss bakåt i tiden!

Sagan om Nils Anton brüssling, eller …

Brösarp/Bröserups Socken och By - avmätning 1787.

Charta Öfver Krono Gathusen No 19, 20, 21 och No 22 Uti Bröserups Socken Och By, 1787. Se hela kartan här!

Brösarp?! Di hiddår Brüssarp me redia tungspisse-r

Lundensare, malmöiter och stockholmare. Var dessa personer kommer från råder ingen tvekan. Men vad är du om du kommer från Brösarp? I grannbyarna norrut bor maglehemmare (uttalat malehýmmare) och olsingar, och i öster ravlingar och kivlingar. Men vi som bor och kommer från Brösarp då, vad är vi för något?

Läs mer

De vilda björnbären börjar mogna

Det går relativt snabbt att plocka en liter björnbär uppe i Brösarps norra backar.

Det går relativt snabbt att plocka en liter björnbär uppe i Brösarps norra backar.

Det är tidig kväll. Jag har nyss kommit hem från jobbet och ätit middag med familjen. Vi är alla mätta och belåtna, men det är tydligen någonting som saknas. Efterrätt! Inte för att vi brukar äta dessert efter maten. Nej, nu är det snarare för att björnbären börjat mogna runtom i skog och mark.

Mina båda söner på 7 och 2 år är med på noterna. Vi sticker upp till Glimmebodagården uppe på Brösarps norra backar där vi vet att de svarta bären brukar digna så här års. När vi kommer dit och har gått över stättan bakom den gamla hembygdsgården ser det ut som att vi kommit lite väl tidigt. De flesta bären är gröna eller vinröda. Ganska få är svarta och ännu färre dessutom stora.

Ganska snart hör jag dock sjuåringen hojta lite längre ner från stigen. Där, där vi aldrig tyckt det varit speciellt bra med bär förut, plockar vi nu plötsligt litervis med mogna björnbär.

Björnbär och stolt fjällskivling

Bara för sakens skull knatar vi över nästa stätta också för att kolla hur det är med bären ute på backarna. När vi kommer upp på den översta böljande heden konstaterar vi att där knappt finns ett bär, vare sig moget eller omoget. Någon har varit här före oss ser det ut som. Jag tror dock inte det är vandrare längs Glimmebodaleden som går längs gärdet som ätit bären. Nej, förklaringen hittar vi bakom oss där ett dussin hästar står och betar i kvällssolen.

Eftersom vi redan har bär så det räcker till hela familjens efterrätt så tar vi ett varv runt heden för att kolla hur det står till med fjällskivlingarna. På lilla rundan mot det gamla grustaget brukar det finnas gott om stolta fjällskivlingar, i varje fall i slutet av denna månad. Men just nu ser vi inte röken av dem, bara från enstaka röksvampar som barnen hoppar på så sporerna far i väg som vätebomber.

På vägen tillbaka letar vi lite till efter stolta fjällskivlingar och nu blir det bingo. Svamparnas delikata hattar syns från flera hundra meter. Det är fortfarande lite tidigt på fjällskivlingssäsongen för norra backarna men på två, tre minuter får vi ändå tiotalet svampar med oss hem. Det räcker gott och väl för en stor pastagryta med smörstekt fjällskivling med vitlök, persilja och parmesan åt vår familj på fem. Så utöver kvällens efterrätt fick vi också morgondagens middag.

/Fabian

Det växer gott och björnbär uppe på Brösarps norra backar.

Det växer gott och björnbär uppe på Brösarps norra backar.

Det är en fridfull kväll för hästarna på heden i kvällssolen.

Det är en fridfull kväll för hästarna på heden i kvällssolen.

Heden högst upp på Brösarps norra backar är hem för både hästar och fjällskivlingar.

Heden högst upp på Brösarps norra backar är hem för både hästar och fjällskivlingar.

Det tar bara några minuter att hitta en hel lyxmiddag med stolt fjällskivling uppe på Brösarps norra backar.

Det tar bara några minuter att hitta en hel lyxmiddag med stolt fjällskivling uppe på Brösarps norra backar.

En stolt fjällskivling syns från flera hundra meters håll uppe på Brösarps norra backar.

En stolt fjällskivling syns från flera hundra meters håll uppe på Brösarps norra backar.

Snöbollschampinjon? Nej, det är bara en golfare som slagit snett.

Snöbollschampinjon? Nej, det är bara en golfare som slagit snett.

Målarprinsen i Brösarps backar

 

Prins Eugen, ”Backstudie” från Brösarps backar. Olja på träpannå, 38 × 54,5 cm, signerad och daterad 1937.

Prins Eugen, ”Backstudie” från Brösarps backar. Olja på träpannå, 38 × 54,5 cm, signerad och daterad 1937.

 

”Min bästa upplevelse var nog upptäckten av Haväng där Värkeån grävt sig djupt ner I sandkullarna och sedan rinner under täta lövvalv ner mot havet, där en ståtlig forngrav från stranden blickar ut över vattnet. Men en upplevelse var också Brösarps backar, då ljungen blommar och markerna skifta i rött och viol.”
Prins Eugen

 

Prins Eugen, ”Backarna mot Brösarp” från 1931. Tempera och olja på papp, 57 × 98 cm.

Prins Eugen, ”Backarna mot Brösarp” från 1931. Tempera och olja på papp, 57 × 98 cm.

Österlen var okänd mark i början av 1900-talet. Ett främmande terra incognita dit få begav sig frivilligt. Ordet österlen var en riktning österut från den plats man befann sig på. År 1929 kom turistbroschyren Till Österlen vill jag fara och under 30-talet började allt förändras – Österlen blev ett namn och ett begrepp. Stor draghjälp fick landsändan av hovet och självaste prins Eugen (1865–1947). Som ung hade prinsen studerat konst i Skåne och när han nu på ett stort slott i västra Skåne nämnde att han skulle bosätta sig i Kivik en sommar betraktades detta som ett stort skämt av hans vänner. Vad skulle en furstlig målare som farit vida världen runt göra i det avlägsna Österlen, när det fanns många mer berömda platser att beskåda än detta?

Under 1800-talet hade konstnärer upptäckt det speciella, nästan sydländska, ljuset på Österlen. Ljusförhållanden som lyfter fram färgernas toner, skuggornas nyanser och himlens färgskiftningar. Så småningom nådde ryktet målarprinsen via konstnärsvänner och 1931 tillbringade han sin första sommar på Österlen. Det skulle bli många sommarvistelser för prinsen och det som fick honom att komma tillbaka ideligen var just ljuset och den orörda naturen. På Österlen fanns inga ”störande inslag” som badliv och sommargäster vid den här tiden och dessutom erbjöd landskapet en förnyelse i hans konstnärskap. Prinsen prisar Haväng, Brösarps backar och Verkeån. Oftast körde prins Eugen runt i sin ovanliga målarbil, en stor svart Benz, specialbygd med egen chaufför och diskret maskerad för att prinsen skulle få måla ostört. Ibland målade prinsen till och med inifrån bilen.

 

”Jag har gripits av en ny kärlek, och ingenting kan vara farligare än att bli förälskad på gamla dar. Jag har blivit förälskad i Skåne och alldeles speciellt då Österlen. Det är något säreget med denna trakt – dess mjuka böljande kullar, dess skiftande dagrar över Stenshuvud och detta underbara Haväng, som ger en sådan intensiv känsla av hedenhös. Allting här är så väl bibehållet, gammaldags, att något liknande har jag aldrig skådat någon annanstans i Skåne.”
Prins Eugen

 

Prins Eugen, ”Gröna kullar II” från Brösarps backar 1932. Olja på masonit, 50 × 73 cm.

Prins Eugen, ”Gröna kullar II” från Brösarps backar 1932. Olja på masonit, 50 × 73 cm.

Prins Eugen var humanist och radikal för sin tid. Bland annat sympatiserade han med krafter som ville förändra samhället till det bättre och han tog aktivt avstånd från nazismen. I Stockholm drog hans visningar storpublik och utställningarna bidrog till spridandet av Österlenbilden i Sverige – det var många som ville se målarprinsens motiv av hamnen i Kivik, dynorna i Sandhammaren och backarna i Brösarp.

Prins Eugen, ”Molnbildning – Brösarp” från 1937. Gouache på papper, 29,5 × 44,5 cm.

Prins Eugen, ”Molnbildning – Brösarp” från 1937. Gouache på papper, 29,5 × 44,5 cm.

Prins Eugen av Sverige målar av Brösarps backar, bild från Sydsvenska Dagbladet Snällposten 1937. Bilden var även omskriven och publicerad i tidningen 1984-12-22.

Målarprinsen i Brösarps backar 1937.

 

Läs mer om prins Eugens konstnärskap i artikeln
”Målarprinsen i arbete på Österlen”, Ystads Allehanda 2005-07-14

Krogrygg – gigantiska vännestenen i Brösarp

Artikelförfattaren Sven Plavén vid vännestenen Krogrygg.

Artikelförfattaren Sven Plavén vid den jättelika vännestenen Krogrygg.

Inte långt från landsvägen mellan Piraten och Norra Björstorp ligger Krogrygg, en jättestor sten. Vik från den vägen in på vägen mot Myrestad. Efter cirka 50 meter, vid skjutbanans parkering, går en grusväg österut. Följ den tills du kommer till en skylt som sätter stopp för biltrafik. Följ i stället ett ganska oansenligt stengärde i riktning mot Brösarps by ett par hundra meter, så kommer du till stenen. Det gärdet utgör gräns mellan Brösarp och Ravlunda. 

Många Brösarpsbor känner inte till stenen, men förr i tiden, när skolan fortfarande undervisade i hembygdskunskap, hade de ofta skolutflykter hit.

Krogrygg har fått sitt namn av att den anses påminna om en man som går framåtböjd med krokig rygg, bärande på en börda. Det är en ”vännesten”, det vill säga en sten som enligt folktron vänder sig när den känner doften av nybakat bröd. Jag har inte riktigt klart för mig om den vänder sig på egen hand eller om trollen måste hjälpa till. Det skall vara gammaldags ”bonabrö” [bondbröd], bakade i en riktig ”bagaron” [bakugn], en puckel som sticker ut från stugväggen. Bröden skars genom att hålla dem mot bröstet och sedan karva skiva efter skiva, som kunde vara 20 cm breda eller mer. Efter varje skiva vändes brödet och skars från andra hållet. Den närmaste ugnen av den sorten finns i dag på Glimmebodagården, och det kan hända att avståndet är för stort för att doften skall nå till Krogrygg, så att det är därför ingen nu levande person har sett stenen vända sig.

Stenen är kluven, och enligt traditionen klövs den för att få sten till bygget av antingen Glimmebodagården eller gården strax söder därom.

Text Sven Plavén

Här hittar du Krogrygg!

Gammal bild på skolklass som besöker Krogrygg då det fortfarande var betesmark runtomkring.

Gammal bild på skolklass som besöker Krogrygg då det fortfarande var betesmark runtomkring.